Kate och Beate förlorade sin far innan de hade fötts.
Två månader före Beate och Kate (2) föddes, deras far begick självmord på grund av finanskrisen. Krisen kom också till  Malpils, som ligger ett tiotal kilometer utanför Riga, den kom till Baiba Basaraba (39). Hon bor ensam med sina små tvillingar i ett litet rum med ett pentry. Efter att hennes man dog han lämnade endast en hög med skulder och räkningar att betala . Baiba Basarabas (39) mor är arbetslös, utan släktingar. Det är svårt, när man ska tänka på hur barn ska matas vid varje måltid.

-Detta är svårt: säger hon.
Mycket tid hon är med  sina döttrar, till dagis pengar räcker inte till dörför har hon flickorna hemma. Om det skulle finnas ledig tid då möjligtvis jag skulle  hitta ett arbete. Helena har inga släktingar som kan hjälpa. Och tack vare den ekonomiska nedgången regeringen kan inte mycket hjälpa. Efter nedskärningen av budgeten är inte längre medel för att hjälpa. När den ekonomiska krisen började, gick stadens  möbelfabrik i konkurs och 300 anställda blev utan arbete , då  socialt bistånd var inte tillräckligt för alla.
Många är lemnade för att  överleva på egen hand och frivilligas stöd.

FRIVILLIGT HJÄLP
Afenposten går till Baiba, och tvillingar, i försämrades block  huset där de försöker klara sig.
I maskinen, som vi är på väg är full av pasta, gryn och andra hands kläder. Matiss (21) och Oscar (19) Barkovski går inte längre i skolan, de gillar att tala om snabba bilar. De driver ett litet förlag i Riga i mormors vånings hus.

De varje dag och natt hjälper de lettiska familjer med barn som har hamnat i svårt situation. Socialarbetare i hela landet söker Matiss och Oscars hjälp. Båda jobbar tillsammans med 14 kommuner. Kommunen sänder listor över behövande familjer med barn, adresser, och Matiss och Oskars sätter sig i sin lilla bil , tar maten, andra hands kläder och tar de till familjer.

Det är inte lätt arbete
Medan Baiba talar Oscar döljer ansiktet i händerna. I ett och halva år bröder har hjälpt till 1.500 familjer och lämnade sina spår i deras öden. Bröderna började att sälja julkort för att locka medel för inköp av medicinsk utrustning till barnsjukhus. Dessa unga män som har tagit på sig politiskt ansvar är definitivt framtiden för regeringen. „Mygg nätt” Så här kallas Malpils. Några hundra meter från den plats där bor Baiba med tvillingarna, lever  familjer där det finns ett tak som seru t som myggnät. Lyckligtvis i luften är det bara en små regn, så det droppar inte från tanket, när kommer Aftenposten på besök. Men mögel och fuktig luft kan inte vara bra för små lungar. Sabine (5) och Brandon (3) följer med intresse den pågående medan vi, en socialarbetare, Lucia Vaivari talar om de projekt som hon vill erbjuda. Kommer dock att planerna inte fyllas på grund av brist på pengar.

Äldre syster är 24 år. Hon sitter på sängen och tittar på oss med sina mörka ögon. Hon drömmer om att bli en servitris, kanske med ett diplom. Farbror Edgar (28) för hans sociala bidrag klipper gräset och renar gator. Han får 100 lats per månad.

Mors arbete som en jordgubbe läsare är inte tillräckligt för att sätta maten på bordet i denna nedbryttna huset. I mörkret runt den lilla sängen man kan höra dussintals myggor.

Skol lunchen minskas
Detta påverkar skolorna och det påverkar mor till tre barn Vizbulīte Matushevich. Mannen på den tiden då anländer Oscar och Matiss, med tio kilo pasta och säd, är i arbetet. Mor med sin son Edžus (10) och dotter Sania (7) modigt står  på tröskeln. Kål odlaren, där hon arbetade, inte längre kunde sälja sina produkter och hon förlorade sitt jobb. - Jag bara hoppas att barnen kommer att kunna avsluta skolan.

Edžus vill bli snickare. Det är en av de viktigaste nationella industrier. Syster Sania hoppas att bli konstnär. Modern inte har slutfört sin egen skola, hon vet knappt hur man skriver.

I hösten börjar skolam. Barnen kommer att behöva nya böcker, pennor och skor. Lettiska familjer har stora utgifter. Och det är inte lätt när mamma och pappa vägrar från måltider för att ha, smörgåsar, som ge barnet till skolan. Och tack vare krisen middag är inte en hel, men bara soppan. För små magar detta är inte bra.
 
- "Mat som vi får är till stor hjälp för oss eftersom vi då kan spara pengar för att köpa till barnen allt som behövs för skolan, säger mamma Vizbulīte.

Detta är idag sista besök för Mattīss och Oscars Barkovski. På trapporna står mamma Vizbulite Matuzevicha som bara har en dröm i livet: att Edžus (10) och Sanija(7), får utbildningen.

På vägen hem genom lettiska skogarna, både ungdomar sitter mycket stilla. De har inte stor tro på framtiden. Ankommer fler och fler rop på hjälp, men de donationer som de får är otillräckliga. Donationer har också drabbats av krisen i Lettland.

I Ledmane folk köar för mat

Nyheten om samfundets „Eurikas” ankomst till Ledmane spridas i vindhastighet, en efter en kom folk för att få mat, ibland till och med de fick köa. De som kom var så många att tyvär mat räckte int e till alla.
”Samfundets „Eurika „ hjälp för mig är mycket viktigt, denna maten kommer att vara tillräckligt för mig i två veckor,” i tacksamhet för det bröd, olika typer av gryn, pasta och andra livsmedel, säger Ieva Briedite. Hennes make har gått borta, och nu uppfostrar hon barnen ensamma. Ieva har tre äldre barn som bor självständigt, men de kan  inte hjälpa, eftersom de samma har svårt - den äldsta dottern för närvarande väntar  barnet, men två söner alldeles nyligen fått jobb. Den enda hjälp kommer från lokala myndigheter, de också täckte mannens begravningskostnaderna, detta var fär kvinnan ett mycket stor stöd. Ieva är redan nio månader utan jobb och nu väntar på att gå på den, så kallade, hundra lats program, alltså hoppet om en bättre framtid för henne är inte förlorat. Detta hoppet upphåller bakgårds trädgård, där hon kan odla en rad olika grönsaker och rötter. "Hemma nu är mycket vårens arbete - marken måste behandlas,  utan trädgården vi kan inte klara - de som har sett mina konserverade gränsaker och frukter jag gjorde förra året, blir förvånade, hur många burkar är i källaren. I år, jag förutser kommer jag att förbereda för vintern ännu mer ", säger kvinnan

  Zanna Čečjonoka

"Vi har tre personer i familjen, jag har tio-åriga dotter och en son, som i juni kommer att fylla fjorton, säger Zanna Čečjonoka. Kvinna arbetar men får den lägsta lönen per månad och denna inkomst räcker inte för att ha ordentligt mat och kläder, ha  tillräckligt för inköp av skolans material och den som krävs för utbildningen, samt betalning av komynala räckningar. "Tack till donatorer för hjälp, stöd och förståelse, nu det verkligen är nödvändigt. Jag tror att inte bara min familj men många andra i Lettland har svåra omständigheter, tror Zanna

  I Inna Podjago

familj är tre personer . Hon själv är i sjunde månaden av graviditeten, samt hon ensam uppfostrar två barn - sex år gamla dotter och fyra årige pojke. Kvinnan är arbetslös, skild från sin man, heenes familjens  den enda inkomst är barnbidraget - 16 lats per månad. Trots att kvinnan får stöd från lokala myndigheter, ekonomiska resurser är inte tillräckliga för att föda familjen, och täcka alla räckningar om bostaden. "Tack så mycket, att det finns människor som hjälper andra i denna svåra tid, när någon form av stöd och förståelse är särskilt viktiga," tackar Inna

Ljubov Jerševa

oroar inte bara om sig själv utan även om hennes  vuxna barn, hon försöker som hon kan att hjälpa dem. "En av hennes barn studerar i Ogre. Fäor detta behävs pengar för att täcka resekostnaderna. Hennes äldsta son bor med sin hustru och småbarn i Riga. Både nu är utan arbete, men lägenhetens hyran ska betalas. De är ungefär ett hundra lats per månad, att överleva i huvudstaden utan arbete är mycket hårt. För närvarande bådas enda inkomst är barnbidrag - 38 lats per månaden, säger kvinnan. Eftersom Ljubov lider av astma och har  andra grupp av funktionshindrade, hon jobbar inte i 16 år, och inte kan utföra fysiskt arbete. Den största bekymmer var för barnen, hoppas hon sig att på något sätt klara sig: "Jag är inte av dem som faller i panik, jag försöker upprätthålla optimism, även i dessa förhållanden man kan överleva, men naturligtvis, tack för det stöd som jag får, detta gör vardagen lite enklare

Jana Orlova

Eftersom många av dagens arbetare blir dåligt betalda, men barnen går till dagis och skolan, man ska säga särskildt stor tack för detta stöd, ”de fick ris, bröd, socker och andra livsmedel med tacksamhet”, säger Jana Orlova, i vars familj är åtta personer. Jana och hennes barn bor med sina föräldrar och syskon. De enda som arbetar för närvarande i familjen är Janas föräldrar, men deras inkomst är inte tillräckliga för att föda fem barn, den yngsta av dem är fyra år gammal, äldre dotter - Jana - 20 år, medan Janas baby kommer snart att vara två. ”Den ekonomiska krisen har skapat rädsla för att en dag du kan stanna utan arbete, löner också blir nedskärda, men pengarna behövs för barn att gå i skolan, dagis, bror studerar i yrkesskola, där behövs också pengar. Det är som är, säger Jana och understryker att det är stöd med livsmedel som familjen behöver mest.

Irina Nikolaeva

Irina Nikolaeva bor med sin man och två yngre bröder - båda är runt tjugo år. Ungdomar kan inte hitta arbete och Irina heller kan hitta arbete för att hon är handikapade.  För två år sedan bröderna arbetade i byggbranschen, men de båda blev inte betalade för jobbet. Kommun hjälper lite, de gav arbete för familjen at de kan tjäna ved för vintern, men Irina stöd har beviljats på grund av att hon får bidrag för funktionshinder. ”Mannen har inte arbete mer än två år, han var hela vintern utan arbete, nu honom och hans bröder åtminstone är några små arbete , efetrsom vinters kallan har slutat och nu det behövs hönder som vill arbeta. Men jag har ingen som vill ta mig arbeta, eftersom jag är funktionshindrade. ”Jag är intresserad av möjligheterna att finna ett jobb, jag skulle arbeta mycket gärna, men vem kommer att ta mig, ” Irina säger trist. Nu för en tid hon ersätter en städerska medan hon är sjuk. ” Om det finns arbete, vi alla vill arbeta, eftersom just nu kan vi inte hitta ett permanent jobb. Jag har en bakgård trädgård, åtminstone där jag arbetar,  säger kvinnan, hon påpekar att hon har ingen hopp för framtiden utan bara oro att det kommer att bli ännu värre.  Ändå uttrycker Irina det glädje att hon har fått mat, med kommentar, att hon hoppas att så förståeliga människor kommer att bli flera. "Dessutom, jag gillar att hjälpa andra, så långt det är möjligt, för något som odlas i trädgården jag ger både till vänner och granne, som har svårt i livet. . Endast genom att hjälpa varandra, kommer vi att klara genom allt, tror den unga kvinnan

Sandra Stepan

Sandra Stepan är tacksamm för det donerade maten, hon betonar att vid denna tid någon form av hjälp är oerhört viktig, många familjerär i ett kritiskt tillstånd utan någon inkomst, och det enda som hjälper i det svåra stunder är medmeniskors bistånd.. Sandra är en familj på sex personer , hon och hennes man tillsammans har fyra barn, och även efter ett år tillbringade att hitta ett jobb, mannen arbetar igen. Inkomster för det nuvarande är inte tillräckliga för att betala räkningar och ha maten. "Även om man nu arbetar, kan vi inte omedelbart ta oss ut från svårighetter, vi har stora skulder för komunala räkningar, pengar behövs också för att två av deras barn i skolan kan gå till skolan.. Äldsta barnet är tio år gammal, det  yngre i maj kommer att fylla  två, säger Sandra och tillade, att familjen har ingen anhörig som kan hjälpa dem, eftersom dem behöver stöd själva. ”Krisen i dag är antagligen känd av nästan alla, och med detta vår familj har ochså försämrat situationen. Även i vilken utsträckning det bästa hoppet för framtiden har jag, dock inte kan jag tro, att det kommer tiden då allt kommer att förbättras.

Tamara Stepan

Tamar Stepan familj har 12 personer - en kvinna som bor med sin man, fem barn, två fläkt och tre barnbarn. Hennes man och son är handikappade - både invaliditets förmåner och inkomster är de enda för 12 personer i den stora familjen, så det är svårt att leva.

Vita Skutelis

Vita Skutelis har mycket svårt, hon är det enda försörjare för tre barn, två av dem går till skolan, men den yngsta är bara fyra månader gammal. Det enda inkomsten är barnbidrag. Kvinnans glädje över maten är verkligen äkta. ”Eurika” kom i det rätta ögonblicket, när kylen var nästan tom, och det var ingenting att sätta på bordet för att föda tre hungriga och äter begärande munnen. Den enda hjälp hon får är från en social tjänsten, men det räcker inte att leva välbärgade utan oro och bekymmer för dagen.

Anna och Maris

På samma sätt , för personers donerade pengar fick Anna Tjutikova och Maris Cinitis livsmedel. Anna påpekar, att de båda hjälper  varandra, eftersom annars är det inte möjligt att överleva. Hon är pensionerad med 95 lats per månad pension, samtidigt Maris - den tredje gruppens funktionshindrades inkomst är 45 lats per månad. Hans fötter saknas finger, så att Maris endast kan fungera i ett sittande arbete. "Eurikas" hjälp är mycket viktigt, måste jag betala för hyra av bostad, el, gas, men  min pension är 95 lats. Jag har ingen som kan hjälpa.Sin dotter som bor med tre barn,  själv gar det svårt, ” jag kan inte be henne hjälpa” , säger Anna, också Maris  tillade att han inte har någon, med undantag för en kusin, som hjälper mycket, mycket sällsynt "Ekonomiska krisen har förvärrat situationen , i butik nu har han råd att köpa endast de mest lågprisiga varor. Sommaren är det lite enklare, man  kan plåka i skogen bär och svamp. Maten är precis det som den hjälp vi behöver mest, säger Anna. För att hjälpa Vija Zemļačenko

Vija Zemļačenko

Vija Zemlacenko, som för närvarande är i en komplicerad ben fraktur, och postoperativa komplikationer kommer att flytta endast med svårighet, säger att  aldrig i sitt liv har kunnat föreställa sig att  kommer att ha så mycket svåra förhållanden. "Jag har svårt moraliskt, jag har begravt mamma, efteråt dog hennes son, kanske det har också försämrat mitt hälsotillstånd. En katastrof efter den andra kom över mig, samtidigt som de förlorade arbetstillfällena. Jag var ett postkontors ledare, men posten blev stängd. Bara föreföll mig att jag mer eller mindre har överlevt det hela, kom katastrofen med benet. För tredje året jag är utan arbete. Fotens komplikationer är den tredje månaden, och läkare säger, att denna situation kommer att fortsätta under sex, åtta månader. Dessotom hunden och katten gick, så är jag helt ensamm, säger Vija. Kvinnan säger att hon älskar plåka svamp och bär, men läkare säger att denna hobby hon kommer att sjuta upp någon tid. "Utan detta stöd och goda människor hon skulle inte klara, det ända som hon skulle kunna att hänga sig" med bitterheten i rösten säger Vija, och betonar att goda människors, ” EurikasÄ och komunens hjälp var som Guds gåva frän himmelen

Zoya Grickevičai

Zoya Grickevicha är lite över trettio, hon är ensam. Zoya är en lunga sjuka - den andra gruppen av funktionshindrade med förtidspension 45 lats. För hälsans skull unga kvinnan kan inte arbeta. Vid mottagandet av samhällets "Eurika" tillhandahålla mat, är hon glad att det finns välgörenhetsorganisationer som hjälper människor i denna kris. "Tack så mycket, att ni lämnar folket att svälta . Detta stöd är mycket viktigt, åtminstone jag ska ha någonting att äta och kommer inte att svälta. Min 45 lats pension är inte stor, med detta mannen kan inte ha tillräckligt för att ha maten att ätta, säger Zoya.

I Mairitas och Andra Ozolini lägenhet välkomnas vi av åtta trevliga människor – morföräldrar samt sex barnbarn. Äldsta dottern är tio år gammal, men minstingen fyller tio månader nu i februari. ”Tyvärr går det riktigt dåligt” erkänner Mairita på frågan hur familjen klarar sig. Andris lägger till att föräldrarna har övergivit barnen sedan länge - för tio år sen. Det är vi som tar hand om barnen – redan sen första barnet kom till världen. Föräldrarna kommer hem, vistas här i tre månader och sedan försvinner de under längre tid och så om och om igen. När barnens mamma är hemma, tar hon hand om dem, men för övrigt kämpar vi som vi kan. Lilla barnbidraget försvinner fort, men vi - morföräldrar har det svårt. Om bara föräldrarna skulle förstå hur svårt det är, pustar Mairita. Enda förvärvsinkomsten är Andris lön från sågverket, med kläder och pengar hjälper kommunen till. Även grannar hjälper då och då med kläder. Men betala sina skulder – det kan familjen inte. Det har vuxit stora skulder. Även den ekonomiska krisen har gjort sitt – Andris lön har skurits ner. Morföräldrarna måste be om hjälp av socialen, annars kan de inte uppfostra de sex barnen. Vi har skulder, berättar Andris, en av döttrarna spelar bra piano men fick sluta lektionerna – vi kunde inte betala. Alla våra tre skolbarn pluggar på konstskolan, sonen fick sluta en dag i veckan på grund av att vi inte kunde betala. Men alla vill det och de är duktiga på att läsa. Äldsta barnbarnet Laura har belönats av skolan för goda framgångar i skolan. Mairita berättar med kärleksfull röst att barnen är snälla, goda, flitiga och hjälper till mycket. Morfar var det första ord som barnen lärde sig – det visar hur viktiga morföräldrarna är i barnens liv. Vi får mycket glädje av barnen, men uppfostra sex barn är för svårt i vår ålder. Vi är så trötta, avslutar Andris

Zanna Stepan

"Jag är glad att även i dessa tider finns det människor som hjälper. ” Jag har sju barn som växer, jag själv arbetar inte, jag lever bara på barn bidrag, så egentligen är jag uppriktigt tacksam för de livsmedel som jag får ” , säger Janna Stepan medan flera yngre barn roligt lekar  runt. Janna har fem döttrar och två söner. De visar stort intresse och entusiasm till det maten de fick. Familjen består av nio personer - hon med sin man och deras sju barn, den äldre dottern är 17 år gammal, medan de yngre har inte ens ett år. Även om det är svårt att överleva, har  familjen optimism och hoppett att en dag kommer att bli lättare