Den huvudsakliga bristen på kapitalismen - den ojämna fördelningen av förmåner, den största fördelen med socialismen - bristen på jämställdhet i fördelningen.

Kapitalism - praktisk ateism.

kapitalistiska eran är markerat patmīla på grund av honom ensam kan mata upp till orättvisa välfärd mänskligheten. Kärlek är den grundläggande hållning mot orättvisor, och hon kan vara användbar endast för kapitalismen apsegu och dekorationer. Kapitalismen därmed försöka minska citmīlas överallt erkänna deras roll och en verklig kraft, men bara en imaginär, men historiskt föråldrade fantasmu. Därifrån kommer en tid citmīlas användning och fusk. Ofta denna insikt, den spirande kapitalistiska apkarotāji och sedan komma fram med dig själv avvikelse.

kommande framsteg - multiplicerat i proportion till de krav som - kanske bara lyfta arbetskraftens produktivitet. Kapitalismen syftar till att uppnå som tekniken och med hjälp av tvångsarbete och komma till katastrof. Dessa två funktioner är mekaniska och därför livet negativt och dödliga. - Och anledningen är inte mekanisk, utan organisk, t. jag. , Bor i arbetskraften, man. Men att höja de levande krafter kapitalismen inte kan arbeta eftersom han inte kunde använda den och ta livet av sig. Här är tragedin i kapitalismen.

slutet för kapitalismen kräver ekonomiska livet, som hon inte kan växa. Det kräver också ett andligt liv, eftersom kapitalismen inte längre är en individ inte syftar längre än det, men kompletterar varandra njutning och sig själva. Destination utanför individen finner sig inte längre som att övervinna kapitalismen.