som ägnar sina liv åt vetenskapen ministeriet sitt namn efter
döden förblir odödliga.

Ingen av oss är inte född odödlig, och om en
vad som skulle ha hänt om han inte varit så lycklig, som många
det kan tyckas.

allt som går att göra oss intryck
lönen för en om det objektivt finns eller inte. Man
döden, han objektivt njure, men när vi känner av effekterna av
hans personlighet, arbeten, tankar, då är han. . . I
Jag bodde på annat håll utanför jaget, oberoende av köttet, och
Jag bor nu, bor senare, medan mitt arbete kommer att göra
intryck. Eftersom jag gör det mesta av ditt liv och odödlighet.

odödlighet, om vi tror att det skulle ha varit, skulle det vara
kunnat rädda oss från att tänka ens fysiska existens
slutgiltighet. Vi hade tänkt att även om våra själar
deras mark körs i fråga om fysik och lagen
fångenskap, kommer de att gå från land evigheten i världen, utöver
förstöring av världen. . . . Men det är omöjligt att tro utan att
antagandet att människan består av två delar, själ och
kroppen, vilket kan tas bort och existerar oberoende av varje
den andra. Tyvärr förnekar fakta men det.

Det finns ingen anledning att tro att Aristoteles trodde på individen
odödlighet, vyn motsvarande Platons lära, men
senare - kristendomen. Han trodde endast hos personer
i den mån de är intelligenta varelser, inför
gudomliga, som är odödlig. Människor måste
eventuell ökning av sin gudomliga natur, och att sträva efter -
den högsta moraliska skyldighet. Men om en människa
genomföra den fullt ut, skulle han upphöra att existera som ett konkret
individ. Det är möjligt att detta inte är den enda möjliga
Aristoteles idé om tolkning, men det förefaller mig -
lämpligast.

Immortality förstås på följande sätt: en person deltar i odödlighet
skapelsen, det vill säga konst, religion, moral -
någon form av vackra och goda skapelse.

Immortality ger arbe

odödlighet, naturligtvis, defekt, insåg, utan tvekan,
avkomma.

Immortality reser med lätt bagage.

dogmats själens odödlighet - det är samma och mierinošākā
på samma tid, själva idén om själv-begränsande en möjlig
det mänskliga sinnet kan tolerera.