Dikter

Det finns ingen anledning att tro att Aristoteles trodde på individen
odödlighet, vyn motsvarande Platons lära, men
senare - kristendomen. Han trodde endast hos personer
i den mån de är intelligenta varelser, inför
gudomliga, som är odödlig. Människor måste
eventuell ökning av sin gudomliga natur, och att sträva efter -
den högsta moraliska skyldighet. Men om en människa
genomföra den fullt ut, skulle han upphöra att existera som ett konkret
individ. Det är möjligt att detta inte är den enda möjliga
Aristoteles idé om tolkning, men det förefaller mig -
lämpligast.

Immortality förstås på följande sätt: en person deltar i odödlighet
skapelsen, det vill säga konst, religion, moral -
någon form av vackra och goda skapelse.

Immortality ger arbe

odödlighet, naturligtvis, defekt, insåg, utan tvekan,
avkomma.

Immortality reser med lätt bagage.

dogmats själens odödlighet - det är samma och mierinošākā
på samma tid, själva idén om själv-begränsande en möjlig
det mänskliga sinnet kan tolerera.

undvikande svar - innebär att skapa misstro.

När avverkat, det är bättre än häst en åsna.

oundvikliga är aldrig roligt.

oundviklighet är inte meningsfullt ens en fegis modig.

Den starkaste av dem alla - det oundvikliga, allt finns i makt.

gå på ryttaren alltid BESPOTTA.

mig inte bättre än grannens ko är inte två.

Grain, som kråkan kastade ögat, inte gror inte.

angränsande höna ser alltid efter gåsen.