Vija, väver en kärlek till honung,
känns kall -
och den enda isen
gnistrar på ditt bröd
sked med skålen
stiger upp på fingertopparna,
vägskäl med en lugn būkšķi
zvirbulītis sjunker död. *

Håret ökar fortfarande
och tung fot på huvudet
gå skräck-com,
vissla en söt låt.

(Song vinter jätte ström
gör mig olycklig. )
och längs stängslet aizklumburē
luta, ett stränginstrument nevaig.

Där vi båda gå nu?
En mängd spår i snön,
autopiloten när krossade,

vägskäl, var som sagt,
Katulls. Avslutades. Och vid hans sida
zvirbulītis upp och ned.