Förlöjligande är ett nöje som uppstår från det faktum att vi tror att det vi hatar är något som vi är avskyvärda.

Feghet - önskan att undvika en större ondska, rädsla, med mindre hjälp.

Vanity [ambition] är önskan att upprätthålla och förbättra alla andra affektiva, och därför är det nästan omöjligt att övervinna. Eftersom medan människor i alla lust i sin makt, kommer han ta oundvikligen att det där och ambition. Cicero säger: Det drivs av samma bästa mest slavaskāre. Filosofer, även de böcker som uttrycker förakt för berömmelse, skriver hans namn och så vidare.

Svartsjuka är en angelägenhet för den att få njuta av en och hålla det för dig själv.

Sök till förmån för någon mänsklig aktivitet i arm och inre nerv.

Människor kan erövra med generositet, särskilt de som inte har där att vidta alla nödvändiga åtgärder för att upprätthålla liv. Men överstiger bistånd till någon i behov mån de enskilda människans möjligheter och intressen i de enskilda mänskliga ägodelar men inte så stora att det skulle vara tillräckligt. ... . Det är därför omsorg om de fattiga ligger samhället som helhet och riktas endast till det gemensamma bästa.

När det gäller gott och ont [onda], så det spelar inte visa något positivt, eftersom titta saker i sig själva och om de är inget annat än att tänka mode, eller begrepp som vi skapar, så att vi jämför saker till varandra. I en och samma sak vid samma tidpunkt kan vara en bra och dåligt, och lika bra och likgiltig. Till exempel är melankolisk musik bra [melanholiķim], känsla det högt beklaga, medan döva det varken är dåligt eller bra.

Minst en fri man tänker på döden, och hans vishet dras från en kontemplation av livet, inte döden.

Ingen är så ivrig att smicker så patmīlis som ville vara först, men gör det inte.

Hänföras till feghet, en önskan begränsat rädsla för sådana faror, varav fruktar de vill.

... Livet det inte redan finns ett mål eftersom, liksom fungerar inte till förmån för ett mål, det är ingen princip eller ändamål, inte dess raison eller dess verksamhet. Men orsaken som kallas destinationen är ingenting annat än samma mänskliga tendensen, vilket ses som en princip av saker, eller den ursprungliga källan.

Natur nenosprauž själv några mål, och alla de högsta orsakerna är bara mänskliga uppfinningar.

För bra eller dåligt, kallar vi det, vilket bidrar till att upprätthålla vår existens, eller skada, nämligen som ökar eller minskar vår förmåga att fungera.

Även pašnoniecināšana är motsatsen till arrogans, men själv noniecinātājs arrogant står mycket nära, eftersom det, som sin sorg härrör från det faktum att deras maktlöshet han säger till de andra förmågor, eller moral, då hans sorg remdināsies, det kommer han vara lycklig om hans fantasi itu med avsaknaden av övriga förmåner härifrån kommer ordspråket: Medlemmar av den olyckliga olyckan komfort. Och vice versa: ju mer han kommer att se bedöms under andra, desto mer ledsen. Och så det kommer ut att ingen så mycket nesliecas avundas av själv noniecinātāji och människor gör de försöker diskutera mer för att fördöma dem, inte för att rätta dem. När allt firade de bara pašnoniecināšanu och stolt över det, men en sådan form som skulle få den meningen att de ser sig själva noniecinājuši.

Ve den människa övergången från lägre till högre perfektion.